Welcome Visitor: Login to the siteJoin the site

Tonys Nya Aventyr

Book By: djtonytheking
Riddles



Vi befinner oss år 2012. Det har precis börjat en ny medlem i Tony-teamet vid namn Gregor Samsa, men när de visar honom runt i staden hittar de pusselbitar som såsmåningom leder dem till ett stort äventyr.


Submitted:Sep 5, 2013    Reads: 20    Comments: 0    Likes: 0   


Tonys Nya Äventyr - Filmen

Kapitel 1: Den nya medlemmen

Det var en vacker vårdag i April. Tony-teamet hade precis fått en ny medlem som hette Gregor Samsa. Han var en finurlig kille, men väldigt snäll. Tony och de andra medlemmarna i teamet, Alice, Jack, Daphne, Lampis, Ross, Thomas och Professorn satt vid bordet i högkvarteret. De hade ett par månader tidigare bekämpat en galen kommunchef vid fästningen. Tony höjde en hand för att tysta medlemmarna, och sade:

- Som ni alla vet är Gregor Samsa vår nya medlem. Eftersom att jag tycker att Gregor ska känna sig välkommen i teamet så måste jag fråga er om ni har något tips på hur vi ska välkommna honom riktigt ordentligt?

- Vad sägs om några roliga skämt? sade Ross.

- Njae, jag tror inte det Ross sade Tony trött.

- Vad sägs om en rundtur i staden? frågade Daphne.

- Utmärkt förslag sade Tony. Vad tycker du om det Gregor?

- Det låter bra, jag känner inte till så mycket om den här staden.

- Bra, då gör vi som så att jag och Alice visar Gregor runt i staden senare idag sade Tony och avslutade mötet.

Senare samma dag begav sig Tony, Alice och Gregor ut i staden. Det var en molnfri och solig dag, ganska varm. Tony visade affärerna, Oasen, Second Hand, Västra Gatan, Tandläkaren, resturangerna, lägret, Stora berget och en massa andra ställen.

- Som du ser så finns det en del intressanta skolor här i Kungälv sade Tony.

- Ja, men vilken skola går du på? frågade Gregor.

- Mimers, låt oss ta en titt sade Tony och log.

De gick in i Mimers Hus. När de kommit en bit in i skolan stötte de på geografiläraren Stefan.

- Vem är det där? frågade Stefan och pekade på Gregor.

- Det är Gregor Samsa, ny medlem i Tony-teamet förklarade Tony.

- Gregor Samsa, var har jag hört det namnet förut? sade Stefan undrande.

- I boken "Förvandlingen" månne? svarade Gregor.

- Just det ja, jag borde läsa mera sade Stefan.

- Njae, mer riktiga böcker sade Tony, geografiböcker är ju knappast riktiga böcker fortsatte han.

- Det har du rätt i sade Stefan, Geografiböcker är inte riktiga böcker, det är sant sade han.

Tony och Gregor gick vidare in i skolan där de stötte på Majvor.

- Tjena Majvor sade Tony.

- Hej, allt väl? svarade Majvor mystiskt.

- Ja, hurså? sade Tony och kände sig lite obekväm.

- Jag bara undrade. Ta det försiktigt bara, för snart kan det hända.

- Vad förnåt? frågade Tony.

- Det får du se svarade Majvor, sedan gick hon.

Tony fattade ingenting. Vad var det för fel på Majvor?. Ganska snart glömde Tony bort henne och gick iväg från Mimers. I stället gick han till Thorildskolan där hans gamla favoritlärare Göran jobbade.

- Tjena Göran, allt väl? sade Tony när han kom fram till skolan.

- Nämen hej, vad roligt att du kommer på besök sade Göran, men vem är det? frågade han.

- Det är Gregor Samsa, den nyaste medlemmen i vårat team. Tror du att vi kan få tillgång till Skolkulverten och hälsa på Skolkulvertsspöket? frågade Tony glatt.

- Jadå, jag har en specialnyckel här sade Göran.

De gick ner i Skolkulverten och där fanns ett vitt skimrande spöke. Det var Skolkulvertsspöket som bodde där nere i kulverten. Spöket var glad över att se Tony.

- Hej Tony, vad roligt det är att se dig igen sade spöket.

- Roligt att se dig också, tillåt mig att presentera Gregor Samsa, våran nyaste medlem sade Tony med en nick mot Gregors håll.

- Vad trevligt, hur är det Gregor? sade spöket till Gregor som såg förskräckligt blek ut.

- Det är bra, inte van vid spöken bara sade Gregor nervöst.

- Ingen fara sade spöket och log, man vänjer sig.

- Det får vi hoppas sade Gregor osäkert.

Tony, Alice och spöket gick djupare in i kulverten och Tony berättade för Gregor om när han och Lova försökte med att spela in en film under Tonys sista år på högstadiet. Då snubblade Alice plötsligt över en gammal dammsugare, och ur munstycket kom en liten lapp. Tony hjälpte Alice upp på fötter.

- Gick det bra älskling? frågade han.

- Jadå, men vad är det där? frågade Alice och pekade på lappen.

- Det ser ut som en bit av en gåta, en ledtråd eller någonting, men till vad? sade Gregor.

Kapitel 2: Pusselbiten

Senare befann sig Tony och hans vänner på deckarkontoret. Eftersom att lappen var på gammalsvenska kunde ingen läsa den. Men Professorn fick en idé och försvann snabbt in i labbet. När han kom ut så lade Professorn lappen i en särskild uppfinning, gjord för att studera och övrersätta saker på närmare håll. Maskinen spottade ut en lapp som Professorn plockade upp, och sedan läste han högt:

- Pusselbit 1 av 7. Det finns 7 pusselbitar i Kungälv som leder till Ivans skatt, ett i varje särskilt hus. Men tag er i akt, det finns många faror på vägen.

- Då är frågan i vilka hus som lapparna finns sade Tony och kliade sig på hakan.

- Jag undrar om det finns något sett att ta reda på det sade Jack och blev lika fundersam.

- Hm, varje särskilt hus. Vi får helt enkelt leta i de kändaste husen här i Kungälv sade Alice.

- Bra förslag sade Tony, men innan han hann säga något mera avbröt Professorn honom.

- Stopp och belägg, det står något på baksidan av lappen också, låt oss kolla var det står där först sade han.

Professorn stoppade återigen lappen, denna gången bakvänt i maskinen och snart poppade en ny lapp ut ur maskinen. Professorn plockade upp den och läste högt:

- För att hitta de speciella husen i Kungälv måste ni hitta den magiska boken som finns någonstans i Fontin. Med bokens hjälp kommer ni att hitta resten av gåtan.

- Okej, då beger vi oss till Övre Fontinskolan sade Tony och tillsammans begav sig gänget till Tonys gamla lågstadieskola. Den såg exakt likadan ut från utsidan, och Tony blev förundrad över att skolan var så oförändrad även på insidan. Tony stötte snart på Lotta som varit hans fröken.

- Nämen hej Tony, vad gör du och gänget här? frågade hon.

- Vi har hittat en ledtråd till en skatt som säger att en magisk bok ska finnas här på skolan sade Tony och räckte över papperslappen från Kulverten.

- Intressant, det visste jag inte. Men se er omkring så kanske ni kommer på något föreslog hon.

- Bra förslag sade Tony, säg till mig om du stöter på boken tillade han.

- Självklart sade Lotta och gick sin väg.

Först gick de ut på skolgården och sedan ner på baksidan av skolan. Där fanns Tony & Mikaels klippa. På den klippan brukade Tony och hans kompis Mikael leka ofta när de gick på skolan. Nuförtiden syntes det att ingen varit på klippan sedan Tony & Mikaels dagar på skolan. Minnena bara strömmade emot honom när han satt där på klippan och stirrade ut över Kungälv. När han fick syn på biografen Trappan som låg på andra sidan gatan kom han och tänka på när han var med på Öppen Scen. Då insåg han plötsligt var de skulle leta efter boken någonstans.

- Fort kamrater, mot dramarummet sade Tony och började springa tillbaka till skolan. När han passerade vinden där Tonys gamla klass Regnbågen höll till hejade han på en annan av sina gamla fröknar, nämligen Cilla. Sedan gick han in i dramarummet. Det bestod av ett piano och en massa stolar som fanns i hörnet av rummet. Resten av golvytan var helt fri från föremål. Ett handfat fanns i det andra hörnet, och mot väggen fanns en massa skåp innehållande musikinstrument, mattor, avslappningsmusik och annat. Brevid handfatet fanns en dörr som Tony öppnade. Där inne fanns ett förråd med en massa utklädningskläder. Tony plockade upp den bruna hatten som han haft på Öppen Scen 6 år tidigare och log för sig själv, sedan fortsatte han in i förrådet till den nakna provdockan. Därefter noterade han en spricka i väggen bakom den och stack in handen i den, och där inne fanns boken.

- Bra jobbat T.J, du hittade boken! ropade Jack och jublade.

Tony svarade inte, utan öppnade boken. Sedan gick han ut genom bakdörren och stirrade ut genom de tre fönsterna där han fick en stor överblick över staden. Sedan stirrade han ner i boken igen och såg att den andra ledtråden skulle finnas vänster om Thorild, höger om McDonalds och norr om Mimers.

- Maxi så klart! ropade Thomas tvärsäkert.

- Självklart, vi sticker dit! sade Tony och sedan tog de avsked av Fontinskolan.

När gänget kommit fram till Maxi passerade dom Apoteket. Tonys syster Cissi arbetade där inne, och vinkade till sig honom.

- Hej Tony, vad gör du här? frågade hon glatt.

- Jag försöker hitta nästa ledtråd till skatten. Enligt boken så ska nästa ledtråd finnas här på Maxi sade han.

Cissi svarade inte utan gick bakom disken och kom tillbaka med en gammal och dammig låda.

- Den här lådan gav Chefen oss, han sa att den hittats under marken när man byggde affären. Men jag har ingen aning om varför han gav den till oss.

Tony öppnade lådan och mycket riktigt fanns en annan ledtråd där. Tony och gänget begav sig genast tillbaka till högkvarteret och började genast att sätta igång maskinen. Efter en stund poppade en ny lapp ut från maskinen. Professorn började att läsa:

- Ledtråd 2 av 7. Nu när du har två av ledtrådarna kan du sammanfoga dem för att hitta nästa ledtråd.

- Vad sjutton kan det betyda? sade Tony och kliade sig i håret. Mer han de inte säga innan det knackade på dörren.

Kapitel 3: En ledsen banan.

Där stod ingen mindre än komikern Sean Banan. Men han såg inte direkt munter ut som man var van att se honom. Han såg snarare mycket ledsen ut.

- Tjenare Sean, vad är det för problem? sade Tony.

- Kalla mig Sina, det är mitt riktiga namn sade Sean tyst.

- Okej, men som sagt, vad är problemet? upprepade Tony.

- Ingen tar mig på allvar sade han dystert.

- Det är väl inte så konstigt, du är ju komiker sade Tony förvånat.

- Jo, men ingen tjej vill ens komma i närheten av mig, de tror att jag petar näsan, visar rumpan och äcklar mig dygnet runt, de kan inte skilja på Sina Samadi och Sean Banan sade dystert.

- Oj, inte visste jag att det var så hårt, jag har alltid vetat att Sean Banan bara är en rollfigur sade Tony ännu mera förvånat.

- Men så är det. Ingen tar mig på allvar privat, men jag vill kunna vara allvarlig utan att få skumma miner sade han.

- Ingen fara, följ med oss på äventyr så ska du se att du blir seriösare betrodd sade Tony uppmuntrande.

- Tack sade Sean Banan och log tillbaka.

Sedan förklarade han mysteriet för Sean, och berättade även om hans tidigare äventyr på fästningen. Sedan fick han en idé.

- Vi sticker till fästningen och kollar om spökena vet någonting om skatten sade Tony.

Väl framme vid fästningen såg Tony resterna av fällorna från förra äventyret i vallgraven. När han kom in i fästningen susade spökena genast fram.

- Hallå gänget, vad är på gång? sade Thomas Leopold.

- Vi har hittat delar av en karta som leder till en skatt sade Tony.

- Och vi undrar om ni känner till något om den tillade Jack.

De räckte över lappen till spökena. Spökena läste igenom lappen och sedan stirrade Thomas Leopold upp.

- Njae, jag vet inte var själva skatten är, men jag känner till en hel del om Ivan som begravde den. Ni förstår, Ivan var en väldigt lurig kille som tjänade en massa ädelstenar, mycket guld och annat värdefullt. Han ville inte att vem som helst skulle hitta skatten efter hans död, så han begravde den någonstans här i Kungälv och sedan så skrev han ledtrådarna och gömde dem på olika ställen. På 60-talet hittade Ivans släkting Rutger skatten, men Rutger tyckte inte att han förtjänade skatten, så därför begravde han skatten igen och skrev nya ledtrådar, men behöll sin förfaders gammelsvenska.

- Intressant, tack för informationen sade Tony.

- Var tror du att skatten finns? frågade Sean.

- Antagligen någonstans där den är svår att hitta svarade Gregor.

- Vi måste helt enkelt hitta nästa ledtråd sade Tony.

Väl hemma på deckarkontoret kollade de i boken efter nästa ställe

den tredje ledtråden skulle finnas, och den fanns tydligen på Älvgården.

- Då får vi vänta med den tredje ledtråden till i helgen när jag är på läger sade Tony.

Kapitel 4: Rymdhotet

Samtidigt uppe i rymden befann sig utomjordingarna Snork och Drottning Morgana i Drottning Morganas palats. De var mycket oroliga eftersom att de följt rymdskeppet Brozny där de elaka gamoroterna. De hade många år tidigare förlorat en kapplöpning mot Moagorferna och därmed fick planeten heta Moagorf. Gamoroterna hade sedan försökt att hämnas på Moagorferna, men Tony hade hjälpt till att stoppa dem alla gångerna. De följde skeppet via en stor gps-liknande modul som visade ett rymdskepps fullständiga kurs och färdväg. De märkte att skeppet var på väg mot Jorden och genast insåg de var Gamoroterna var ute efter, nämligen att förinta Jorden som var Tonys hemplats. Snabbt skickade ett meddelande till Tony och hoppades på svar. Enligt deras rapport skulle skeppet nå Jordens atmosfär samma helg.

Samtidigt nere på Jorden var det Fredag, och Tony packade sina grejor inför lägret och planerade noggrant hur han skulle försöka hitta nästa ledtråd. Precis när han skulle lämna rummet dök ett meddelande upp i inkorgen. Han skrev ut det och la det i väskan och begav sig sedan till lägret. Väl där packade han upp, och kom då ihåg papperslappen. Han knycklade upp den och läste högt för Alice.

- Hej Tony, det här är en varning. Gamoroterna har satt kurs mot Jorden, och vi tror att de kommer att försöka utrota er. Vi beräknar att de kommer till Jorden nu i helgen, så vi behöver hjälp här uppe för att få bort dem. Hela Jordens existens kan vara hotad, snälla svara så fort du kan, hälsningar Drottning Morgana och Snork.

Alice trodde inte sina öron, Tony såg skräckslagen ut.

- Shit!, Vad gör vi nu? Vi har ju inte tid att resa upp i Rymden, vi måste ju hitta skatten sade Tony och blev ordentligt stressad, men så fick han en idé. Han slängde sig på en dator som stod i hans sovrum. Den datorn fick man egentligen inte använda eftersom att den tillhörde den dagliga verksamheten där, men Tony som visste att det var ett nödläge bestämde sig för att strunta i den reglen. Snabbt skrev han ett svar till Drottning Morgana och Snork.

- Hej, tack för varningen, jag har tyvärr inte tid att komma upp till rymden, men om ni landar på det vanliga stället kan vi nog slå våra kloka huvuden ihop,

Hälsningar Tony.

Uppe i Rymden väntade Morgana och Snork otåligt på Tonys svar. Snork var inte ens intresserad av sina snorkbullar, en slags utomjordisk variant av Kanelbullar, så nervös var han. Plötsligt blippade det till i kommunikationsmodulen, och både Snork och Morgana kastade sig på den för att läsa svaret.

- Okej Snork, be Mako att göra i ordning rymdskeppet så sticker vi nu direkt sade Morgana.

- Ska ske Morgana sade Snork och rusade iväg.

Samtidigt nere på Älvgården tänkte Tony i genom ledtråden som ledde till Älvgården. Enligt ledtråden behövdes de två första ledtrådarna för att hitta den tredje ledtråden. Jack, som vanligtvis var mycket duktig på att se helhetsbilden var förbryllad.

- Hur ska de här ledtrådarna kunna hjälpa oss att hitta den tredje? Jag fattar ingenting sade han och ruskade på huvudet.

- Njae, inte jag heller sade Tony och läste på lapparna igen. Då såg plötsligt Jack att det fanns en massa märkliga tecken på baksidan av lappen.

- Vänd på lappen T.J, det finns en massa tecken där sade Jack och pekade på papperslappen.

- Va? sade Tony och vände förvånat på lappen, och mycket riktigt fanns det en massa konstiga tecken där. Tony räckte över lappen med tecknen till Thomas. Han var nämligen expert på olika språk och kände nästan till varje språk som fanns. Men när han tittat färdigt på lappen skakade han bara på huvudet.

- Det verkar som om det här är skrivet på forntida svenska. Till och med äldre språk än själva ledtrådarna. Det krävs extremt kraftfull utrustning för att tyda denna form av svenskan. Det är inget man bara kan göra sisådär sade han. Tony vände sig till Professorn.

- Klarar din översättningsmaskin den här lappen? frågade han.

- Kanske om jag ändrar lite i själva programmeringen och sedan aktiverar stöd för utdöda språk, det kan funka sade han.

- Okej, då kör vi på det sade Tony.

En stund senare var maskinen rätt inställd. Professorn stoppade ner lappen i maskinen, och gänget höll andan i väntan på att en lapp skulle poppa ut. Maskinen brummade och arbetade, och det verkade som om den inte kunde översätta lappen, men till slut kom en liten lapp ut från maskinen.

- Det fungerade, gratulerar Professorn, den här maskinen kan vara svaret på alla språkfrågor som finns sade Thomas Entusiastiskt.

- Vi har inte tid för det nu sade Tony bestämt, läs vad det står på lappen fortsatte han.

- Det står inget meddelande, det är någon form av kod sade Professorn.

- Jag får se sade Tony och tog emot lappen. På lappen stod det fem siffror på rad.

- Okej, alla letar efter ett ställe där man kan knappa in koden sade Tony.

Gänget vände upp och ner på huset, Lampis letade nere i källaren, i förrådet men hittade ingenting. Thomas letade igenom bollrummet och letade till och med i bollhavet. Alice letade inne i det gamla bollrummet och letade i hyllan där. Ross letade inne i tv-rummet och tittade till och med innuti pianot, men det fanns inget sett att ta sig dit. Längst inne i huset brevid tv-rummet fanns ett låst rum som ingen av ungdomarna på lägret hade tillgång till. Tony insåg genast att stället där koden skulle skrivas in antagligen fanns där. Därför försökte han övertala lägerledarna att ge honom nycklen för att ta sig in där. Men ledarna vägrade och sade att Tony helt enkelt inte fick, men Tony gav sig inte, utan när ledaren tittade bort passade Tony på att knycka nycklen och låsa upp rummet. Där inne var det precis som i vi lket annat rum som helst. Tony hittade ett nyckelhål i väggen och provade att sätta nycklen i det. Då öppnades plötsligt en hemlig gång, och Tony ropade på sina vänner och tillsammans gick de in i grottan.

- Är du säker på att det inte finns något f-farligt här? sade Lampis skärrat.

- Ingen fara Lampis, håll dig till mig så går allt bra sade Tony och log.

De kom fram till ett stort skrin med en massa sifferknappar på det. Tony knappade in de fem siffrorna, men ingenting hände.

- Varför händer ingenting? sade Tony förvirrat.

- Vänta lite, skulle inte båda lapparna hjälpa till att hitta skatten? sade Sean.

- Det stämmer, här Gregor, ta lappen till Professorn och få honom att översätta den.

Gregor sprang iväg, och när han kom tillbaka höll han en ny lapp i handen. Tony knappade in de sista fem siffrorna, och vips så öppnade sig skåpet. Där inne fanns en ny ledtråd. Gången fortsatte, och när den slutligen tog slut så fanns det ett hål i golvet. Tony spände ett rep i midjan och hoppade modigt ner i hålet, och bang så slog han ner i golvet i sitt eget sovrum.

- Aj, det där kändes sade Tony och gned sin bak, sedan singalerade han att resten kunde komma ner.

- Bra, vi har den tredje ledtråden sade Tony nöjt. Då började plötsligt hela huset att skaka våldsamt. Ross sprang fram till fönstret och utbrast:

- Titta, de är här!

Kapitel 5: Garm rymmer.

Tony rusade ut mot en plattform som fanns på baksidan av stora berget. Där brukade Snork och Morgana alltid landa när de kom på besök eftersom att Tony-teamets högkvarter låg på Stora berget. När de kom ut ur skeppet såg de mycket bekrymmade ut.

- Det här är mycket illa, Gamo kan vara här vilken minut som helst.

- Vem är Gamo? sade Sean och kliade sig på huvudet.

- Tro mig, det vill du inte veta sade Tony.

- Varför kunde du inte komma upp till rymden? sade Morgana.

- För att vi letar efter en skatt, och dessutom försöker jag hjälpa min vän Sean Banan här.

- Sean Banan? Den där komikern som jämt petar sig i näsan? frågade Snork.

- Ja, men han är inte så privat. Ingen tjej vill gå ut med honom eftersom att de tror att han är löjligt dygnet runt, han är trött på att folk inte kan skilja på Sina Samadi och Sean Banan.

- Vem är Sina Samadi? frågade Morgana.

- Det är mitt riktiga namn sade Sean.

Samtidigt borta på slottet Greveholm bodde barnen Benny och Saga. Just den här dagen hade de besök av sin kompis Frans. Ungefär ett par månader tidigare hade Tony hjälpt till att lösa ett klurigt mysterium på slottet, och nu hade barnen tråkigt för jämnan. De låg uttråkade i sitt rum och hoppades på att något skulle hända. Just då vaknade Garm till. Garm var ett mytologiskt väsen som var en blandning mellan fågel och lejon. Han vädrade obehag, och snabbt for han ut genom fönstret.

- Vänta Garm! ropade Benny, och snabbt blev alla tre barnen upplyfta av SPRAK.

Garm flög högt över himlen, och snart landade han utanför Älvgården där Tony och utomjordningarna nu pratade om hur de skulle få bort Gamo. Benny kände igen jackan som hängde på en krok i hallen.

- Det är ju Tonys jacka, han kanske är här? sade Benny.

- Det är värt att pröva sade Saga och så knackade hon på dörren, Patrik som var lägerledare kom och öppnade.

- Vilka är ni? frågade han förvånat.

- Vi bara undrade om det finns någon som heter Tony här, jag tror att Garm här vill honom någonting sade Benny.

- Tony, du har besök! ropade Patrik till Tony.

- Vem är det nu då? tänkte Tony när han gick mot dörren. När han fick syn på Benny, Saga och Frans blev han överraskad.

- Hej, vad gör ni här? frågade han.

- Garm blev nervös igen sade Benny, han flög hit.

- Intressant, kom in sade Tony och gjorde en inbjudande gest.

När de kom in i Tonys rum presenterades de för utomjordningarna.

- Känner ni Prinsessan Dioda? frågade Benny.

- Jadå, men hon är prinsessa på våran grannplanet förklarade Morgana.

- Berätta nu vad som hände med Garm sade Tony.

- Han blev helt vild och till slut så flydde han sade Benny.

- Han kanske känner av någonting? föreslog Alice.

- Som vad då? frågade Frans.

- Kanske att Gamo är på väg sade Morgana.

- Njae, jag vet inte, det här blir ju bara mystiskare för varje minut sade Tony och fick huvudvärk.

- Då plötsligt landade ett stort och svart skepp utanför huset. Det var Gamo.

- Fort, allihopa, in i grottan igen! ropade Tony.

Ut ur rymdskeppet klev en grön och slemmig varelse som skrattade elakt. Nu skulle han äntligen få sin välförtjänta hämnd.

- Vad vill han? frågade Benny skärrat.

- Det är lång historia sade Tony och började att förklara.

- Vi måste komma på ett sätt att få bort Gamo härifrån sade Morgana.

- Kom igen Sean, rädda oss med lite Rompa! sade Jack. Då log plötsligt Sean.

- Fi Fan, självklart ska jag rädda er sade Sean Banan och log ett bländvitt leende.

Kapitel 6: Gamo

Sean Banan klättrade ner från hålet igen och gick nervöst mot dörren. Lyckligtvis hade Tony fäst olika webbkameror i huset, så de kunde se vad Sean gjorde. Sean klev plötsligt ut ur huset och stod öga mot öga med Gamo.

- Hej, Fi Fan alltså, vad vill du broshan? frågade Sean och log ett bländvitt leende.

- Jag söker några ynkliga jordbor som förstört mina planer allt för många gånger.

- Ey Broshan, här finns det inget sånt, vi är snälla både mot människor och aliens, du måste kommit fel kompis, här skakar vi bara rompa med händer i luft sade Sean.

- Vadfalls? Radarn gav tydliga utslag här, säker på att du inte döljer något?

- Självklart Broshan, res i stället till Seanfrika, där finns en naken strand sade Sean självsäkert.

- Okej då, jag sticker väl vidare då sade Gamo.

- Jalla Jalla, vi ses! sade Sean när Gamo flugit iväg med sin raket.

- Puh, det var nära sade Tony och torkade en svettdroppe från sitt ansikte

Efter att ha försäkrat sig om att Gamo var borta så klättrade gänget ner från hålet igen.

- Hur löd den tredje ledtråden nu igen? frågade Gregor.

- Just det ja, sade Tony och drog fram lappen från fickan och började läsa:

- Ledtråd 3 av 7. Ni har visat er vara väldigt smarta eftersom att ni klarade av att tyda mitt kodspråk. Nästa ledtråd leder till något ni vill ha, något ni inte klarar er utan, något som betyder väldigt mycket för er.

- Intressant, vad kan det vara? sade Jack och vände sig mot Alice, men Alice var inte där.

- Alice? ropade Jack.

Då upptäckte Tony att Alice inte var i rummet över huvudtaget. Gänget letade överallt i huset, men utan resultat. Tony var förtvivlad.

- Nej, ta det lugnt Tony, Alice finns vid nästa ledtråd sade Jack plötsligt.

- Hur vet du det? sade Tony snyftande.

- Ledtråden sa ju att vi skulle hitta något vi inte klarar oss utan, och Alice är ju en person vi inte klarar oss utan sade Jack.

- Det har du rätt i svarade Tony fundersamt.

Tony plockade upp boken med alla ledtrådarna i för att leta efter nästa ledtråd. Enligt boken skulle ledtråd nummer 4 finnas vid den gamla kvarnen och därför begav sig teamet dit direkt.

När de kom fram upptäckte de att Gozar vaktade ingången till kvarnen. Gozar var ett stort vidunder som varken var tjej eller kille, och den var otroligt mäktig och hotade en gång att förinta världen.

- Jädrar, Gamo eller Gozar, vem är värst? stönade Jack.

- Ett Pest eller kolera tillfälle sade Tony och suckade.

Gozar tänkte inte låta gänget ta sig in i kvarnen, utan sköt blixtar mot dem som var extremt farliga. Plötsligt steg Garm fram, och då han liknade en av Gozars hundar lyckades han lura Gozar att släppa in dem. Väl inne i kvarnen började de leta efter Alice, till slut kom de ner till botten av kvarnen, men ingen vågade gå allra längst ner eftersom att det var så mörkt där. Till slut insåg Tony att hans käresta kunde finnas nere på botten, så han samlade mod och begav sig ner i de mörka, dunkla delarna av kvarnen, och hans hjärta klappade redigt ner han var där nere. Det var extremt mörkt och kallt, och Tony var tvungen att använda sin ficklampa för att lysa upp, och plötsligt såg han en människoliknande gestalt i skuggorna, försiktigt närmade sig Tony, och mycket riktigt var det Alice som satt där, bakbunden med munkavel, och på hennes rygg fanns en annan ledtråd fasttejpad.

Snabbt befriade Tony henne och de föll i varandras armar.

- Åh vad jag är glad att se dig sade Tony och drog en suck av lättnad.

- Såg du vem som tog dig? frågade Jack intresserat.

- Nej, hon tog mig bakifrån så jag såg inte hur hon såg ut sade Alice.

- Om du inte såg henne, hur vet du då att det var en hon? sade Jack förbryllat.

- Jag hörde hennes röst, en kvinnoröst som pratade med någon sade Alice.

- Intressant, undras vem det kan vara sade Tony och kliade sig fundersamt på hakan.

- Det här blir ju bara mer och mer mystiskt för varje sekund sade Jack fundersamt.

Kapitel 7: Hector Lövberg och Glenn Glennson

Professorn plockade fram ledtrådslappen och lät den glida in i översättarmaskinen. Ganska snart ploppade svaret ut ur maskinen, Professorn tog ut lappen och läste:

- Det står: "Nu har ni slagits mot en formskiftande gud, det är dags för er att få en riktig ledtråd. Ni har antagligen inte sett det, men i hörnet på varje ledtråd finns en liten bokstav, och när ni hittat alla ledtrådarna kan ni kasta om bokstäverna för att lösa gåtan. Er nästa utmaning blir en elak tysk agent som har ont i sinnet, men tag er i akt, för han har eldkraft så att det både räcker och blir över, lycka till". läste han.

- Intressant, vem kan den där tyska agenten vara? sade Jack frågande.

- Inte vet jag, det känns som om vemsomhelst skulle kunna dyka upp här sade Tony och kliade sig på huvudet.

Tony tog fram boken med platsen för ledtrådarna för att hitta den fjärde ledtråden. Efter att ha letat runt en liten stund upptäckte dem att den fjärde ledtråden fanns mitt i hjärtat av Västra Gatan, och gänget begav sig genast iväg.

- Okej, alla letar åt olika håll så blir sannolikheten att vi hittar ledtrådarna större, och om ni hittar den, använd walkie-talkin sade Tony, och så gick gänget åt skilda håll, och Tony bestämde sig för att leta innuti klocktornet.

Klocktornet var Kungälvs galleria, men bestod till stor del av klädaffärer med rövarpriser. Där inne fanns också en koisk, och även ett café varav det sistnämnda var mycket vanligt vid Kungälvs Centrum. Trots att det hette Klocktornet fanns det inga klockor av den typen där, men Tony hade hört att det funnits det tidigare. När Tony passerade caféet märkte han inte att han blev iakttagen av en man i mörk rock och hatt vid namn Hector Lövberg som var hälften Tysk och hälften Fransk. Han fingrade på sin mustach och tänkte finurligt för sig själv.

- Hm, Den där killen verkar vara yte efter nögåt, bäst att jag höller ett öga på hönöm sade han med fransk accent.

Tony letade vidare in i gallerian och befann sig till slut utanför en affär där han köpt en talande papegoj-leksak som barn, och som nu blivit ersatt av någon annan sorts affär som Tony inte kände till. Tony passerade också klackbaren där nyckelmakaren glodde mystiskt på honom.

Till slut insåg Tony att ledtråden inte fanns inne på klocktornet, så han gick ut ur byggnaden, utan att veta att Hector Lövberg följde efter honom på avstånd.

Samtidigt kollade Jack inne på stadens första leksaksaffär och ibland passerade ett leende hans läppar när han såg en leksak som han haft som barn.

- Njae, jag tror att jag är helt ute och cyklar, varför skulle man gömma en ledtråd i en leksaksaffär!? sade Jack och gick ut, ovetandes om att en man iakttagit honom.

Alice letade innuti byggnaden där Frisören och Svarta Katten fanns. Inne på frisörsalongen satt en göteborgare vid namn Glenn Glennson som väntade på att bli klippt. När han såg Alice skynda förbi så reste han på sig och bestämde sig för att klippa håret en annan gång och i stället skugga Alice. Efter en stund samlades hela gänget på mittpartiet av Västra Gatan utan att ha funnit någonting, och ovetandes om att både Hector Lövberg och Glenn Glennson skuggade dem. Tony var förbryllad och kunde inte för sitt liv förstå var ledtråden kunde finnas. Plötsligt så insåg Tony vad de gjort för fel.

- Självklart, att jag inte tänkte på det, vi ska förståss leta på gamla västra gatan, alltså östra gatan sade Tony.

- Hur kan du vara så säker på det? frågade Lampis.

- För att det är de äldre delarna av Kungälv, och där borde ledtråden finnas sade Tony.

- Gruppen splittrades igen och den här gången gav sig Tony iväg mot stället där det gamla antikvariatet legat förut, och Tony visste att den byggnaden var byggd ovanpå en grund byggd av stenar från fästningen, vilket många andra byggnader i Gamla Kungälv också var. Tony insåg plötsligt att ledtråden naturligt vis skulle finnas inne i den byggnaden som nu var ett kontor för en begravningsentreprenör. Tony kallade till sig resten av gruppen och tillsammans började de gå mot begravningsentreprenören och när de kom fram till byggnaden så såg de att en man med svarta kläder och svart fedora med glasögon stod utanför entrén och de trodde att det var ägaren av byggnaden.

- Hej, mitt namn är Tony och vi tror att en viktig sak kan finnas i den här byggnaden, och vi behöver komma in för att hämta den.

- Det vet jag att den gör, men ni kommer inte in, så sant som jag heter Major Toht sade mannen och skrockade elakt.

- Shit, det är den där tyska agenten sade Tony bedrövat.

- Men vad var det ledtråden menade med eldkraft? sade Jack förbryllat.

Då hoppade ett gäng sherpor fram, de var såg ut som sjömän, men var verkligen inte hemma med havet, utan snarare med tyska agenter.

- Fuck!, varför frågade jag? vrålade Jack.

Det blev en våldsam strid mellan Gruppen och Sherporna. Benny och Frans duckade för pistolskott medan Saga klättrade upp på ett tak. Garm flög bakom en husknut och Sean Banan försökte visa rumpan för att skrämma sherporna. Alla utom Tony blev bortfösta av sherporna och inknuffade bakom husknuten tillsammans med Garm. Tony backade några steg tillbaka men snubblade på en sten och låg på marken. Då höjde Major Toht sitt maskingevär och förberedde sig för att avrätta Tony. Precis när Major Toht började krama av pistolavtryckaren hoppade Saga ner från taket och landade på Major Tohts huvud. Just som Major Toht förberedde att döda henne dök Hector Lövberg upp och anföll Agenten bakifrån. Med ett kraftigt rep lyckades han binda den ilskna agenten och förde sedan bort honom.

- Oj, vem är du? frågade Tony.

- Mitt namn är Hector Lövberg, hemlig agent öch playböy.

Whew, det var nära ögat sade Tony.

Plötsligt hörde de en kvinna sjunga innifrån byggnaden.

- Det är ju rösten jag hörde när jag blev bortrövad utbrast Alice.

- Då får vi ta reda på vem det är sade Tony och tog täten när gänget sakta smög mot byggnaden.

Kapitel 8: Den utvalde

Hjärtat dunkade när Tony sakta närmade sig huset med rösten i. Försiktigt öppnade han dörren och steg in i kåken, och där stod en underskön skimrande dam och sjöng.

- V-vem är du? frågade Tony nervöst.

- Jag är drottningen av Samidara, Jordens beskyddare, och jag har blivit utsedd till att hjälpa den utvalde sade hon.

- Den utvalde, vem är det? frågade Jack förbryllat.

- Den utvalde är den som av ödet blivit utvald att hitta skatten, och den som en dag ska strida mot Boizer svarade hon.

- Vem är Bozier? frågade Tony.

- En mäktig varelse som tagit över Jorden min vän, och han kan bara stoppas av den utvalde, alla andra är oförmögna att möta en sådan kraftig varelse sade hon.

- Vänta nu, är någon av oss "den utvalde", och i så fall vem? frågade Tony.

- Du är den utvalde sade hon och log mot Tony.

- Va?! sade Tony och spärrade upp ögonen av förvåning.

- Nu när du har kommit så kan jag återvända till mitt tempel i skogen här i Kungälv, men om du behöver nå mig för hjälp kan du använda den här sade hon och räckte fram en egendomlig manick till honom.

- Vad är det där? frågade Tony förbryllat.

- Det är en monisackarit, och om du trycker på den kommer jag ögonblickligen sade hon innan hon försvann.

- Liksom Wow, det här är knäppt sade Tony förbryllat.

Därefter begav sig gänget tillbaka till högkvarteret där Snork och Morgana väntade.

- Mötte ni den där tyska agenten? frågade Morgana.

- Jepp, det var Major Toht från Indiana Jones-filmerna sade Jack.

- Smälte inte hans ansikte? frågade Snork.

- Jo, men ingenting är som vanligt i den här historien sade Jack.

- Vi fick också reda på att jag är den utvalde sade Tony.

- Den utvalde? sade Morgana intresserat.

- Ja, jag är tydligen den enda som kan hitta skatten, och jag är också utsedd att strida mot Boizer, vem det nu är.

- Boizer, är han här? sade Morgana.

- Känner du honom? frågade Tony.

- Tyvärr ja. Alldeles efter att vi vann mot Gamofoberna och fick planeten Moagorf dök Boizer upp och försökte ta planeten ifrån oss. Jag var väldigt ung och min pappa hade just dött, så jag hade inget annat val än att kämpa mot honom själv. Det som var farligt var att han var så mäktig att han kunde knäcka planeter på mitten. Till slut lyckades jag skjuta iväg honom med vår slangbella, och han kraschlandade på Jorden, sedan såg jag honom aldrig mer förklarade Morgana.

- Hm, det verkar som om han är tillbaka, men vi vet alltså inte hur sade Tony.

Han räckte över den femte ledtråden till Professorn, och när lappen poppat ur uppfinningen läste han:

"Den tyske agenten var ingen match för er, och nu har ni en mäktig drottning vid er sida, eller en av er har det i alla fall. Det är dags för att kämpa mot ännu en formskiftande varelse samt en mäktig trollkarl. Nu är det dags för den här ledtrådens huvudsyfte, nästa ledtråd är: Drottningkronan".

- Vad skjutton kan "drottningkronan" betyda? sade Jack förbryllat.

- Det kanske är drottningkronan som är skatten? sade Lampis.

- Njae, varför skulle man avslöja vad skatten är i ledtråden, det ska man ju få reda på när man hittat skatten sade Tony.

- Min teori är att skatten kan hjälpa oss i striden mot Boizer sade Gregor.

- Men vad skulle kunna hjälpa oss mot en formskiftande demon? sade Thomas.

- Hm, det är kanske det ledtrådarna egentligen är till för sade Tony fundersamt.

Tony plockade fram boken med ledtrådarna, och genast såg han att nästa ledtråd skulle finnas vid Kungälvs Kyrka som låg i närheten av fästningen.

Kyrkan som var en av de äldsta ställena i Kungälv hade Tony besökt för flera konfimationer, och där inne arbetade prästen Andreas.

- Vadfalls, en ledtråd här inne? Jaja, hoppas att Gud är med er sade Andreas när Tony förklarat läget.

- Okej, alla letar igenom kyrkan sade Tony, ingen plats får lämnas orörd sade Tony, och så började det stora arbetet med att hitta ledtråden. Alla i gänget vände ut och in på hela kyrkan, och de tittade till och med innuti kyrkorgeln. Till slut såg Tony och hans vänner en lucka på golvet och öppnade den. Där nere var det mörkt, men Tony kastade sig modigt ner i hålet. När han kontrollerat att det gick att gå där nere signalerade han till sina vänner att komma ner.

- Okej håll i hop nu, fienderna kan finnas varsomhelst, så se upp nu sade Tony.

- Vi är tätt bakom dig sötnos sade Alice.

De gick djupare och djupare in i grottan, och snart kom de fram till en man i turban som stod vid en dörr. Tony kände genast igen mannen, det var Professor Qurinius Qurriell som var besatt av den mäktiga trollkarlen Lord Voldemort.

- Se upp, han kan döda oss med en enda förtrollning.

- Ava Kevada ropade Qurriell, men plötsligt hoppade någon på honom så att förtrollningen träffade en vägg i stället. Personen började ta på Qurriell, och till slut löstes han upp. Det var Glenn Glennson som förföljt gruppen ner i underjorden.

- Ni behöver inte tacka, jag ville bara hjälpa till, alltid gött att göra någon en tjänst sade han.

- Tackar porlan sade Tony innan han och gruppen fortsatte in i grottan.

- Märkligt, skulle vi inte träffa på en formskiftande varelse också? sade Jack undrande, och knappt hade han hunnit avsluta meningen innan en ny figur hoppade ner, en kvinna med hjälm, näsduk över ansiktet och lila kläder, nämligen Zam Wesell. Hon var en formskiftande såkallad "Body Hunter" som kunde kasta bomber och skjuta med en särskild pistol. Hon kunde dessutom förvandla sig till vilken form som helst.

- Hm, Någon som har några giftpilar? frågade Jack med panik i rösten.

- Förbered er på er undergång skrattade Zam och började kasta bomber på gruppen. Tony kastade sig åt sidan och försökte hitta ett sätt att stoppa henne på, och plötsligt fick han en idé. Han greppade tag i ett nät och slängde det över henne, men det var inget vanligt nät utan ett särskilt nät för att fånga övernaturliga varelser. Med ens förvandlades hon tillbaka till sin riktiga form, en slags skräcködla och var tvungen att ge upp.

- Hm, vi kan nog inte hitta nästa ledtråd utan den där Drottningens hjälp sade Tony.

- Tror du att hon hittar oss här nere? frågade Jack undrande.

- Det får vi se sade Tony och tyckte på knappen.

Det dröjde inte länge innan drottningen svävade fram. Det dök även upp en kille med blå keps och långt brunt hår med en gitarr i högsta hugg.

Kapitel 9: En rockande kille

Killen med gitarren var ingen mindre än Wayne, och brevid honom stod en kille med långt blont hår, glasögon och hamsterlikt ansikte, nämligen Waynes kompis Garth.

- Tjena killar, har ni också kommit för att hjälpa oss? sade Tony.

- Ja, det kan du räkna med porlan sade Wayne leende.

- Vad var det ni ville? frågade drottningen leende.

- Vi behöver hjälp med att hitta nästa ledtråd sade Tony.

- Jag kan säga så mycket som att nästa ledtråd finns där ni mötte en av era fiender här nere, och jag kan också säga att ni kommer behöva ledtråden för att hitta nästa.

- Okej, tack för hjälpen då sade Tony när drottningen svävade bort igen.

Gänget gick tillbaka till platsen där de besegrat Zam, och där satt Zam fortfarande som ödla. Teamet började leta överallt utan att hitta någonting.

- Undrar var ledtråden kan finnas sade Tony, har du någon aning Wayne? frågade Tony.

- Njae, men jag misstänker att den kan finnas där bakom sade Wayne och pekade mot en stor stenvägg.

- Hur kan den finnas där? sade Sean Banan förvånat.

- För att det finns en lucka i väggen sade Wayne.

Tony klev fram och öppnade luckan, och med ens dök en metallisk talande papegoja upp.

- Krax, vad är lösenordet? Krax, Vad är lösenordet?

- Kungälv? gissade Wayne.

- Pusselkungen? föreslog Jack.

- Drottningkronan sade Gregor plötsligt, och papegojan försvann.

- Wow Gregor, du är inte så dum du sade Tony imponerat.

Plötsligt öppnades en dörr mitt i väggen och gänget klev in i en mystisk kammare där ledtråden låg på en hög pedistal. De fick klättra upp på en hög pelare som stod brevid pedistalen för att nå upp till ledtråden. Sedan begav sig gänget tillbaka till Högkvarteret, och efter att Professorn stoppade den sjätte ledtråden i maskinen och fått ut den läste han högt:

- "Ledtråd 6 av 7, ni har nu hittat den näst sista ledtråden. Nu har ni träffat på formskiftande varelser, trollkarlar och agenter, och för att hitta den sista ledtråden så måste ni möta en ond clown, en klurig kille samt en elak maskot. Erat starka team som redan består av en massa personer kommer även att utökas ytterligare med fler personer, och efter att den sista ledtråden hittats kommer ni att ställas mot er kanske största utmaning någonsin, lycka till".

- Intressant, vilka kommer vi få möta den här gången? sade Tony och öppnade boken med kartan. Enligt kartan skulle den sista ledtråden finnas på fästningen, och därför begav sig hela gänget dit för att leta. När de kom dit träffade de på spökena Thomas Leopold och Karl-Erik.

- Tjenare, något nytt? frågade Thomas Leopold.

- Ja, vi letar efter en skatt, och den sista ledtråden ska finnas här på fästningen sade Tony.

- Okej, låt oss leta efter den sade Thomas, och så började gänget att spridas runt området för att hitta ledtråden.

- Plötsligt hojtade Jack till, och när allihopa tagit sig fram till honom upptäckte de att de stog öga mot öga med Jokern och Gåtan.

- Fråga mig ditt, fråga mig datt, vem ska gå under denna natt? skrattade Gåtan.

- Jag får alltid det sista skrattet, så även idag skrattade Jokern och riktade en pistol mot gänget. Han tryckte av den och då sköts en stor flagga ut från pipan, där det stod BANG på.

- Hahahahaha, ni skulle sätt era miner skrattade Jokern.

- Okej, ni tar Gåtan, Jokern klarar jag sade Ross och flinade.

Ganska snart startade en stor strid mellan Tony-teamet och skurkarna, och efter långt och länge var de besegrade. Vänta sade Jack, skulle inte en stor maskot blockera våran väg? fortsatte han.

- Jo, det stämmer, så vi måste nog hålla ihop, för han är nog här någonstans sade Tony.

Plötsligt så dundrade The Marshmellow Man fram, men gänget lyckades tackla honom. De rusade in till skattkammaren och läste Ledtråden som bara innehöll en massa skumma tecken. När de gick ut ur kammaren grubblade dem på vad den sista ledtråden kunde innebära. Professorn kom plötsligt på att tecknen i hörnet på de andra ledtrådarna skulle leda till lösningen.

Kapitel 10: Den stora slutstriden

De kallade till sig drottningen, och snabbt hade Professorn skrivit ner alla tecknen som stod vid hörnen på lapparna, och teamet försökte att kasta om bokstäverna så att dem skulle bilda ett ord. Till slut såg de vad ordet bildade. "Tony Jähnke". Stod det.

- Den utvalde log Drottningen.

Tony trodde inte sina ögon. De sju ledtrådarna bildade tillsammans hans namn.

- Okej, det är var märkligt sade Tony med förvirring i rösten.

- Okej, nu fattar jag nada sade Jack osäkert.

- Men det gör jag sade Gregor, och innan någon visste ordet av förvandlades han till ett stort formbytande monster, nämligen Bozier!

- Va!? Har Bozier varit i teamet hela tiden? flämtade Tony förskräckt.

- Haha, jag lurade er grundligt och nu är ni dödens skrattade han elakt.

- Hm, någonting änna säger mig att han inte är en vanlig go' gubbe direkt sade Glenn Glennson.

- Huvudet på spiken sade Hector Lövberg oimponerat.

- Vad vill du mig, Bozier? frågade Tony förargat.

- Jadu, jag har spelat min roll i flera veckor nu, och jag anordnade den här futtiga skattjakten och hittade på hela legenden bakom den, eller rättare sagt, jag trodde att jag gjort det, men den där drottningen visade sig vara sann och bestämde sig för att välja någon för att rädda jorden från min vrede, och hon valde dig eftersom att du riskerade livet för att rädda Alice från Rasmus och Kommunchefen, så därför har jag nu den största och elakaste planen i hela universum, och Morgana kanske fick bort mig, men nu är jag tillbaka, och ingen ska få förstöra för mig nu röt Bozier.

Innan någon i gänget han reagera så dök Gozier, Major Toht och alla de andra fienderna upp igen, helt oskadda efter vad som hänt.

- Det är omöjligt, de är ju besegrade sade Tony

- Och Major Toht sitter ju i finkan sade Hector Lövberg häpet.

- Ingenting är omöjligt era dårar vrålskrattade Bozier

- Nu lägger du av, Bozier! sade Alice ilsket

- Titta vem som gör order sade Bozier och vrålskrattade, sedan knuffade han undan henne så att hon slog sig medvetslös.

- Nää! vrålade Tony ilsket, nu blir jag arg!

Han försökte att attackera Bozier, men då sköt han plötsligt en stor stråle av energi som sköt bort Tony igen. Då landade plötsligt ett rymdskepp och Gamo steg ur.

- Vänta, jag är på er sida nu! ropade Gamo när gänget förberedde sig för att slå ner honom

- Varför? sade Tony misstänksamt.

- Därför att Bozier hypnotiserade mig till att bli ond när jag var barn, jag ville inte ta över galaxen, men hans tankekraft tvingade mig att göra det, han är skurken! sade Gamo och pekade mot Bozier.

- Jasså din skurk, så du har fått oss att strida mot Gamo trots att han är god, hur lågt får man sjunka? sade Tony argt.

- Vänta lite sade Jack, var inte Morgana också hypnotiserad av någon när vi först träffade henne? tillade han.

- Jo, så klart, vad dum jag är, det var du som tävlade mot Moagorferna, inte Gamo och hans folk, du tog bara hans skepnad för att skylla på dem, du är den falskaste, uslaste och mest nedriga rymdvarelsen jag någonsin stött på! vrålade Morgana.

- Det kan hända, men vänta tills ni får smaka min lista armé! vrålade Bozier.

Plötsligt började ett våldsamt slagsmål och det dröjde inte länge innan skurkarna fick övertaget. Alla Tonys vänner blev tillfångnatagna och bakbunda, och nu var det bara Tony kvar. Tony slogs mot Gozier, men snart slogs han till marken. Skräckslagen ålande han sig baklänges och såg till sin fasa att Gozier höjde sin hand, redo att förgöra honom. Då hördes plötsligt en röst.

- Du låter honom vara! sade plötsligt Svante, Tonys fiende från tredje klass.

- Svante, vad gör du här? sade Tony förvånat.

- Jag och dina tidigare fiender är här nu, redo att försvara dig sade Svante, och plötsligt dök både Victor, Peter, Arne Andersson, Robin, Rasmus och Zebastian upp redo att slåss.

- Wow, jag kan inte fatta att några av dem som hatat mig mest nu står på min sida sade Tony häpet.

- Och det är inte allt sade Svante, här är Tony-armén sade han, och fram kom Elias, Stefan, Majvor, Sebastian från Konfirmationen, Arne Axhage, Emelie, Philip, Patrik, Göran, Emma, Mikael, David, Cesar, Pontus och Andreas.

- Wow, min egna armé sade Tony imponerat.

Plötsligt startade tidernas största krig, Tony-armén befriade Tony-teamet och tillsammans stred de mot de mäktiga krigarna, och snart var Boziers medhjälpare besegrade.

- Det är omöjligt, ni är ju Tony's fiender, ni ska ju slåss emot honom, inte med honom! vrålade Bozier argt.

- Vi vill inte vara som du, vi har insett att vi gjort fel, och förlåtit Tony, och du borde också inse att du gör fel! sade Svante.

- Då vaknade plötsligt Alice och fick en idé. Hon plockade fram en mini-version av kärlekssmaskinen från sin handväska, och med all kärlek lyckades hon försvaga Bozier innan han till slut började upplösas. Innan han försvann för evigt lyckades Bozier skicka en blixt mot Tony som träffade honom och slog honom medvetslös. Med ett skrik försvann Bozier för alltid.

- Det är äntligen över sade Jack och drog en suck av lättnad.

Men vid marken låg Tony fortfarande medvetslös.

Kapitel 11: Slutet

Alice gick fram till sin sårade hjälte och gav honom en kyss och han vaknade. Nu när den onde Bozier var borta kunde Gamo äntligen bli god igen. Drottning Morgana höll till och med ett stort intergalaktiskt tal där hon bad om ursäkt till Gamo och korade honom till att bli hennes assistent.

Nere på Jorden så satt Sean Banan och deppade, han var fortfarande inte seriöst. Tony gick fram till honom.

- Du porlan, du behöver inte vara seriöst, var bara dig själv så ska du se att allt fixar sig sade Tony.

- Du har rätt mannen, jag fick nog en banan i skallen! sade Sean glatt.

Den dagen hade teamet en stor fest, och till slut höll Tony ett tal.

- Ja, vi har tyvärr förlorat Gregor. Han visade sig vara den tuffaste skurken vi någonsin stött på, men nu är vi alla samlade här. Vi har fått nya vänner, och teamet har stärkts ytterligare, Jag vill också rikta ett stort tack till alla mina vänner som nu blivit en del av Tony-armén. Jag vill även tacka mina föredetta fiender, som nu är mina vänner in till döden för att ni ställde upp för mig, och jag hoppas att vi får uppleva ännu fler äventyr tillsammans.

Efter att Tony hållt sitt tal gick Alice fram och kysste honom.

- Du är min hjälte sade hon och log glittrigt mot honom.

Den kvällen var den bästa kvällen Tony någonsin upplevt.

- Rock on, Tony! sade Wayne.

- Rock on, Wayne! sade Tony.

- Jag visste att den här historien skulle slutta gött sade Glenn och log.

- Visst kompis sade Hector Lövberg och log.

Till och med Drottning Morgana, Snork och Gamo deltog på festen och alla hade det trevligare än någonsin.

Ja du, sade Jack för sig själv,

Alla levde lyckliga i alla sina dar tänkte han.

SLUT!

FINE!

ENDE!

FINALE!

END!





0

| Email this story Email this Book | Add to reading list



Reviews

About | News | Contact | Your Account | TheNextBigWriter | Self Publishing | Advertise

© 2013 TheNextBigWriter, LLC. All Rights Reserved. Terms under which this service is provided to you. Privacy Policy.