I ditt huvud (Swedish)

Reads: 55  | Likes: 0  | Shelves: 0  | Comments: 0

More Details
Status: In Progress  |  Genre: Historical Fiction  |  House: Booksie Classic
This is actually something I wrote in school. I'm sorry about the language not being English, but I couldn't find Swedish as an option to post in. Maybe if there's some fellow Swedes out here on Booksie, or if you simply know our language, you might find this piece entertaining. It's possible I'll put up a translated version someday.

Anyways, I don't think a summary really fits this particular short story, you'll simply have to experience it :-)

Submitted: June 20, 2017

A A A | A A A

Submitted: June 20, 2017

A A A

A A A


I ditt huvud

Av Laag Ohm

 

I den stund jag slår upp mina ögon har himlen skymts. En bomb briserar några meter ifrån mig, och ett virvlande torn av eld reser sig ur dess skal. Allt försvinner, allt förtärs. Inget annat syns utom de helvetiska lågor som snärtar likt piskor och skär som stål. Dovt hör jag kamraters korta skrik, därefter ljudet av kroppar och bråte som haglar över den svarta svarta jorden. Inom kort kommer dessa spillbitar sjunka djupt ned i marken, som efter månader av explosioner och regn rinner som spad.

 

Efter några minuters stillhet känner jag hur mitt sinne gripits av en bedövande chock. Min hjärna sliter och ringlar sig i apatins bojor. Jag försöker befria mig själv från dem på samma sätt som jag brukade väcka mig själv från onda drömmar för så många år sedan. Ingenting händer. Med den lilla kraft jag kan frammana för jag klumpigt ett pekfinger emellan mina tandrader och biter till. Den kyliga smaken av järn drar undan den grumliga ridå som lagt sig framför mina ögon, och en spasmisk energikick kastar mig upp på fötter igen. Rök klättrar fortfarande envist upp mot den mörka himlen, men eldstormen verkar ha avtagit. Jag låter nytt mod gripa tag i min sargade själ, och jag gör mig redo att rusa emot hunnernas skyttegrav, något mina franska vapenbröder redan påbörjat. Jag ska just slå dem följe när en märklig känsla börjar krypa igenom mig, en känsla av...fel. Något är fel, fel inuti. Jag knäpper långsamt upp min uniform, och över den del av den som täcker min buk märker jag ett långt, rödfärgat jack. Jag håller andan, det är nytt. Panikartat slänger jag av mig den förbannade trasan, och när jag väl fått av den jag inte hindra mig själv från att kasta upp. En pöl av magsaft och blod lägger sig mellan mina fötter, och med dödens kalla hand på min axel ser jag det fruktansvärda gapet i min mage. Utan tyg som hindrar dess framfart forsar blodet nu fritt över min underkropp och mina lår. Världen runtom mig blir tyst, och ett förfärat läte, ordlöst och djuriskt, lämnar mina läppar.

 

Helt plötsligt är himlen ett vitt hav av vadderade väggar som löper in i varandra en efter en. Med grumlig blick beskådar jag den nya värld jag hamnat i. Ett vitt linne ligger slängt i ett hörn, och min ena hand värker för varje puls som går igenom den. Över mig hänger ett månformat, bistert ansikte, vars läppar rör sig oavbrutet, dock hör jag inte ett dyft av vad det säger. Jag anstränger mig för att snappa upp ett fåtal ord, bland andra “Adrian Smith...året är 1921...vi vann...hemma i Oxford...du...just ett nytt anfall...allt du ser... borta...över...i ditt huvud”. “I ditt huvud”, härmar jag med en svag, litet hånfull röst. Ett barnsligt leende sprider sig över mitt ansikte, och mina ögonlock sluts tungt. Jag förstår att det månformade ansiktet upprörs något av detta, men jag undrar varför han ens försöker. I mitt huvud är precis där jag hör hemma. Jag öppnar åter mina ögon, och än en gång ser jag flammorna dansa över skyn.


© Copyright 2017 Laag Ohm. All rights reserved.

Add Your Comments:

More Historical Fiction Short Stories